Angelicas Gnällbänk

25/10: De bokade åt mig!
Håll i er nu, men det är bara TVÅ matcher kvar nu för IFK Norrköping innan säsongen är över. Hur fort har inte det gått?? Under våren var jag en flitig användare av mitt årskort som jag köpt men hösten har det varit en hel del annat som gjort att jag missat några matcher. Men dåligt har det ju inte gått för IFK Norrköping för det, nej de leeeder ju Allsvenskan!! Jag blir så stolt och liksom överväldigande glad av bara tanken. Tänk vad mycket känslor det ryms i sport.
 
Snart ska jag bege mig bort till Parken för match mot Halmstad. Det är slutsålt på de flesta läktarna har jag hört så det lutar åt en sjudundradens stämning på läktaren! Hoppas att Peking kan leverera också.
Annars får de ta sista matchen mot Malmö borta. Jag hade inte kunnat bestämma mig om jag ville åka iväg på den matchen eftersom det är så långt bort (tid är också pengar) men sedan var jag bortrest när de släppte biljetterna vilket gjorde mig ännu mer osäker. När jag kom hem fick jag reda på att brorsan och en kompis köpt biljett även till mig så nu måste jag åka dit!! Och tur var väl det för jag vill faktiskt åka med. Det kommer bli en rolig upplevelse även om Peking inte vinner Allsvenskan!
 
 
16/10: Mobbing
I veckan blev jag väldigt berörd av ett program som gick på SVT på TV:n som handlade om mobbning. I programmet intervjuades en tjej som gått på gymnasiet och under den tiden känt sig utfryst. Mycket av de som hon berättade kände jag själv igen från min egen gymnasietid. Jag kan inte riktigt säga att jag blivit mobbad, det är ingen som har sagt någon elakt till mig men jag kände aldrig att jag passade in i klassen. När jag tänker tillbaks tror jag att det är många som känner sig förvirrade i gymnasiet just för att man håller på att växa upp och inte riktigt vet vem man är ännu. Men just då när jag gick där i klassen hade det varit skönt att ha lite mer självförtroende och liksom kunna ta för sig i vilken situation som än dök upp.
 
Fortfarande kan jag känna mig osäker i vissa sammanhang, nästan mer i de sällskap där jag känner folk lite grann. Någon mer som känner igen sig? Helt okända människor gör inget för mig att prata med men de jag känner lite grann känns det ibland som att man hamnar i en situation där jag inte ver hur jag ska kunna ta relationen vidare eller vad jag ska prata med dem om.
 
Det känns bra att det är ett ämne som tas upp på TV och att det finns de som vågar berätta sin historia. Hoppas även att de visar detta avsnitt i skolan för då kanske elever kan ta till sig också om att vi alla är olika och ska accepteras som vi är!
 
7/10: Kefalonia, Grekland
En vecka på Kefalonia blev det nu i September och oj vilken vecka. Det blev både en massa sol och bad men även en mindre naturkatastrof. Här är min berättelse om veckan som gick.
 
De första dagarna var ganska lugna. Vi bodde på ett lägenhetshotell där vi hade ett eget pentry där vi kunde laga mat och frukost. De andra gästerna var också svenskar så det var lite kul att kunna prata med dem och det kändes tryggt.
 
Vi hyrde en bil för att kunna ta oss runt på ön. Först när vi satt oss i bilden och börjat åka förstod jag vad jag hade gett mig in på! Haha ön var bergig. Vi tog oss över till Sami där vi hittade den finaste stranden jag har sett!!  Otroligt fin men förvisso stenstrand men stenarna var så lena och störde inte alls. Stranden hette Antisamos beach. Bild finns nedan. Det luriga med bilderna är att man inte ser hur det ser ut bakom och runtomkring, då blir hela platsen magisk!
 
Vi besökte även Fiscardo som är en fiskeort och Asos en lite mindre by. Samt även halvön och staden Lixuori.
Sista dagarna hyrde vi moped lite spontant för att Jakob ville swisha runt! Jag mer tveksam. Satt mest därbak och skrek "Bromsa!!", "Inte så fort i kurvan", "Sakta ner!!". Har inte så stor erfarenhet av moped och den farten. På dessa vägar kändes det så oskyddat.
 
På sista dagen innan hemfärd hände en sak vi inte kommer att glömma i första taget. Vi bestämde oss för att åka in till huvudstaden för att vi hade hört att det fanns en liten chans att se sköldpaddor (riktigt stora) kring fiskebåtarna. Vi körde in på moped men nästan direkt när vi kommit in började det regna. Vi bestämde oss för att äta lunch och hoppas på att det skulle gå över på någon timme. Det gjorde det inte... det mer eller mindre vräkte ner och det såg inte ut att sluta. När vi hade sutit där i 2h och såg att det började bli översvämmat på gator och vatten t.o.m kom in på restaurangen då bestämde vi oss för att försöka bege oss tillbaks till hotellet. Fortfarande med moped, som vi kände oss ansvariga för. Vi blev genomsura på någon minut. Det blixtrade och åskade runt omkring oss och jag blev rädd för att det skulle slå ner runtomkring oss för vi var ju genomsura! Vägarna var översvämmade så att mopeden knappt kom fram. Vi fick åka nära en lastbil för att ens komma framåt (den kunde köra upp ett spår bland vattenmassorna som vi kunde åka i). Vi såg att vägen blev helt igenbommad av vattenmassorna och bilar som stod mitt i vattenmassorna utan att kunna ta sig någonstans.
 
När vi väl kom fram till vägen upp till hotellet (ca 400 m upp för en backe) insåg vi att vi inte skulle kunna få med mopeden hela vägen upp. Vattenmassor bara forsade ner så att jag knappt kunde ta mig upp på mina egna ben för att det var så strömt! Det regnade i 6h timmar i sträck. Elen på hotellet hade var borta i 3h. På kvällen sedan klarnade det upp så att vi kunde gå ut och äta middag men den dagen försvann mer eller mindre i denna naturkatastrof. Dagen efter kunde vi se förödelsen, fler butiker hade blåst sönder, vatten förstört vägar osv och lokalbefolkningen sade att det var de värsta de hade varit med om!
 
Lördagen, dagen för hemfärd blev ändå till den bättre och vi kunde njuta av lite mer sol och bad innan vi åkte tillbaks till Sverige! Vilken resa det blev. Naturkatastrof, biltur i bergen, mopedtur på kurviga vägar och i ösregn! men även en helt fantastisk resa med god mat, de finaste stränderna jag sett och med min bästa älskling. Det här är livet!
 
 Antisamos Beach
 

Grekisk sallad! Mums. Den såg inte ut som jag trodde men gott var det.
 
Vi hyrde bil! Och vi ville  hyra en liten bil så att vi skulle komma runt överallt men vad händer? Jo, de som hyrde bilen dagen före oss förlängde sitt hyrande och vi fick uppgradera oss till detta vrålåk. eller inte... Stor och klumpig var den men man kände sig ganska trygg när vi åkte runt i den ;)
 
Jakob njuter av god mix juice!
 

Melassani lake hette en grotta som var 5000 år gammal. Häftigt att få åka in och titta där men lite dålig guidning tyckte jag. Hela besöket tog inte mer än 5-7 minuter. Lite besviken.
 
Vi åkte uppe bland bergen, hade ingen aning om att det var så bergigt. Vissa vägar var hemska, serpentinvägar, vissa vägar saknade vägräcken och så var det stup precis där vägkanten slutade. Det gick getter fritt längs vägarna och det var skyltar med varning för stenras hela tiden. Som tur var råkade vi inte ut för något sådant.

Jag vid Myrtos beach, den näst finaste stranden. Vilken resa! Tack och hej Kefalonia!