Angelicas Gnällbänk

11/9: Varför jag behöver träning i mitt liv

En gång i tiden vägde jag 65kg på mina 160cm. I kläder hade jag som störst storlek 40. Det var under en tid då jag inte tränade något. Jag som alltid varit så aktiv inom någon träningsform, gick ned mig i en vägra-träna-svacka pga att jag fick glasögon. Det kändes som det liv med träning som jag ville ha var över.

Idag väger jag 58kg på samma 160cm. Det som får mig att träna regelbundet idag är minnena av mig då. Minnet av en olycklig påväg att bli överviktig flicka. Så om jag en dag väljer att gymma istället för att träffa dig, så är det inte för att träning betyder mer, utan för att träningen gör mig lycklig och jag behöver det. Behöver känna den känslan.


Känner ni igen mig? Jag år 2003.

5/10: Det som gör mig glad...
¤ när jag får träna! Ge allt och bli svettig som tusan. Pumpa musklerna och springa efter en boll. Hjärta träning!
¤ när det går bra för mig. Flyt är underskattat!
¤ när det går bra för mina vänner.
¤ när jag uppnår ett uppsatt mål.
¤ när jag får god mat lagad av mami.
¤ när jag vinner över brorsan i något, muhaha!
¤ när mina dagar fylls med aktiviteter. Gärna med vänner!
¤ när jag får en komplimang.
¤ när det spelas min typ av musik.
¤ när jag känner det där pirret i magen.

Jag kände att jag behövde påminna mig om saker som gör mig glad just nu.
Varför jag tycker gamla ska få tillbringa sista tiden ihop

I 57 år var min farmor och farfar gifta. De senaste sista åren spenderade de livet ifrån varandra, då farmor blev dement och flyttade till servicehem för äldre och farfar såsmåningom även ha flyttade till ett serviceboende med egen lägenhet. Men det tog tid att få in båda på boenden eftersom det i princip är kö. Dessutom verkade det vara helt omöjligt att få in båda på samma hem. 

Första gången jag besökte min farmor på hemmet var hennes sista ord när vi skulle gå "ta med mig hem". Det var med tunga steg jag gick hem den gången med vetskapen att jag hade lämnat min farmor med en massa främmande sjuka människor. Utan farfar. Om man spenderat 57 år med en person vid sin sida måste det bli väldigt tomt att en dag inte ha denna personen bredvid. Att sätta de äldre på vårdhem/serviceboenden är bra, de får en god sista tid med andra personer runtikring hela tiden men låt gamla par få spendera sina sista år ihop! 

 
Visdomsord finner man nästan alltid på servicehem/äldreboenden