Angelicas Gnällbänk

30/1: Controller på väg någonstans
Härmed introducerar jag en ny kategori; Arbetslivet.
Det känns som att livet mycket riktigt kan delas in i olika kapitel och därför har jag valt att samla mina tankar kring jobb under en helt egen kategori. På sista tiden har jag funderat mycket kring jobb, vad jag vill göra, vad jag kan, vad jag lärt mig och så vidare. Jag vill kunna vara lika positivt inställd till saker och kunna skriva om arbetet utan att nämna personer.
 
För att börja någonstans...
Jag arbetar som controller på ett stort företag (inom ekonomitermer är det över 50 anställda). Då undrar du säkert vad en controller gör? Precis som det låter faktiskt, kontrollerar! Eller som de som utsätts för en controller säger; är jobbig. Men tänk dig själv hur skulle ett företag kunna fungera om det inte fanns någon som höll det inom den ekonomiska ramen för vad företaget klarade av? Om alla anställda fick köpa in exakt vad som helst och hur mycket som helst utan att någon sade till, skulle det företaget med all säkerhet inte gå runt efter ett tag. Med andra ord, en controller följer upp, sätter ner foten vad gäller kostnader, för in rutiner och är jobbig!
 
På mitt nuvarande jobb har jag arbetat två år som inhyrd konsult. Senast nu i veckan fick jag flashbacks då det kom ett besök till jobbet, en kostymnisse. Det var samma person som 1,5 månad in i mitt arbete fick mig att  bli så ledsen att jag börja gråta, på jobbet. Inte det bästa intrycket man kan göra som inhyrd - jag vet! Men vi blev så sågade i det projektet vi höll på med, att jag tog åt mig personligen. Nu när kostymnissen var tillbaks två år senare kändes det faktiskt lugnt. Tänk att jag kände mig mogen och kunde hantera det på ett vuxet sätt! Det som skett är i det förgågna.
 
Det är med ett leende jag kan konstatera att jag vuxit otroligt mycket i mig själv, i min arbetarroll.
 
23/1: Dom fina orden man vill höra.
Klockan var 07:17 imorse och jag stod påklädd i hallen hos min pojkvän, redo att gå till spårvagnen (som skulle ta mig till bussen, som skulle ta mig till jobbet - jag vet avancerad logistik!).
Både är sådär lagom trötta. 
Jag står och fixar till det sista med halsduken och så säger pojkvännen,
Vad fin du är.
 
Jag tror jag log hela vägen till jobbet...
 
 
23/1: En riktigt bra film!
Äventyr, spänning, shooting och dödande i massor (några t.o.m överdrivet fakade), humor och en historisk berättelse som iaf chockade mig lite. Gick det verkligen till sådär i USA före Inbördeskriget? Se den! (men med sällskap)