Angelicas Gnällbänk

30/5: Mitt 2a år på MDH, en sammanfattning

Det börjar närma sig sommaren för de flesta snart. 6 dagar springer min bror ut och vetifaan vad han kommer ta sig till efter sommaren, jag hoppas han får upp intresset för något. Jag har i alla fall sagt att vi ska börja spela i Korpen (eller något liknande för jag vill absolut sporta när jag gått ut högskolan) när jag flyttar tillbaks till Norrköping men det dröjer väl 2 år till dess. Hum.. ja flytta tillbaks till Norrköping, de låter inte så dumt. Fast storstan Stockholm låter också lockande, vi får se vart jobben leder mig sedan =) eller kärleken?!


Som jag började med att skriva börjar det ju närma sig sommar, det är ju idag den 30 maj. Jag tänkte att jag skulle sammanfatta mitt andra år på högskolan. Jag minns knappt hur det började i höstas... hum.. *tänker tillbaks*, men under sommaren fick jag i alla fall plugga ikapp till två omtentor. De klarade jag båda två vilket var ett stort motivationsmotiv till att det faktiskt har gått så bra under resterade av detta år.


Kurserna har flytit på,, liksom månaderna. Vi  började med Fortsättningskurs i Ekonomistyrning (vilket jag hittills, läs år 1, tyckt varit det svåraste). Den klarade jag dock till min förvåning galant. Sedan hade en flumkurs som hette Organisationsteori, klarade den med. Efter det har vi nu på vårterminen haft Mikro- och Makroekonomi, varav den sista har varit den absolut löjligaste, enklaste och mest konstigaste kursen hittills. Mikroekonomi var den enda jag haft problem med men nu är även den avklarad. Jag tror att jag har studiemognat under detta år. Det tar liksom en tid att komma in i hur man ska plugga på högskolan och hur man ska disponera sin tid.


Det bästa av allt är förmodligen ELSA (Eskilstunas Lagom Sportiga Akademiker). Att kunna sporta är det bästa jag vet och att få möjlighet att göra det i Eskilstuna är faktiskt helt underbart. Man släpper allt som har med skolan att göra och bara vara i sportens värld. Stressen försvinner, man blir glad, kroppen blir tränad och man mår allmänt bra av att få träffa folk med samma intressen.


Att jag sedan blev övertalad till att gå med som kassör kan ju diskuteras om det var bra eller inte. Det innebär ett stort ansvar, ett ansvar som visade sig vara större än vad jag hade trott. Inte faan trodde jag att jag skulle bli firmatecknare! Men vad vet jag, det kanske är bra för mig att få ett stort ansvar som detta för framtiden. Samtidigt har sådana organisationer sina nackdelar i och med att informationen inte alltid fungerar. Men på något vis har allt löst sig ändå. Jag tror att jag måste börja tro mer på att saker och ting faktiskt löser sig av sig själv och sluta oroa mig så mycket. Men det är svårt när man är en "worrying kind" som jag brukar säga ;)

Det har funnits en del svåra val, bland annat kursvalen. Det tyckte jag blev ett enda stor kaos då studievägledaren inte hade tid att träffa mig så jag kunde få information om vad jag kunde välja. Men även det löste sig. Man möter hela tiden olika val, svåra som lätta. Att börja sporta i ELSA var ju egentligen ett beslut jag tog att nu tamefaan ska jag prova. Jag gick dit själv, vilket jag är stolt över. Man måste våga göra saker själv som man är lite skraj över. Men om någon till hösten behöver en stödpelare för att gå med i ELSA så I´ll be there =) är ju alltid tryggare att gå med någon. Just då var intresset inte så stort bland mina kamerater att gå med. Dock hoppas jag att fotbollen i höst ska locka fler att gå med för det är verkligen kul! Jag ska inte tråka ut er med fler av mina svåra och icke svåra val för det är ju bara att du tänker själv på alla beslut och val du har gjort som student så förstår du. Livet är redan fullt av dem när man inte ens studerar.

Skolan har som sagt haft sina upp och nedgångar. Annars har jag bekantat mig med betydligt fler människor och blivit bättre på att ta hand om mig själv, vilket är jätteviktigt för att man ska palla plugga. Takgrannen har lyssnat på mitt gnällande över hans höga musik ;P och renvoeringarna i huset har inte alls varit lika högljudda.

Jag skulle kunna skriva mycket mer men det är kanske dags att runda av detta inlägg. Jag kan nu bara njuta av sommaren, läsa några av böckerna som vi ska ha i höst som mamsen så snällt lånat, och sedan bara se fram emot ett 3 år som förmodligen, eller ja, jag hoppas iallafall att det kommer bli bättre än detta år!

// Angelica - mot nya äventyr

29/5: En glad nyhet

M skickade ett sms efter 23 ikväll, som fick min puls att öka drastiskt...

Hon skrev att resultatet för vår omtenta låg uppe nu och att hon hade blivit godkänd. Kul för henne tänkte jag medan jag med pulsen slåendes för fullt kollade min mail för att se vad jag fått.  Fattar inte att jag blir så uppstressad och exalterad över något sådant men är det något jag alltid haft sinne för så är det resultat och siffror.

Måtte jag ha fått G snääälla! Och visst faan hade jag! Helt otroligt, nu kan man släppa plugget och bara njuta av sommaren och känna ett stort lugn över att börja från noll i höst helt utan några omtentor eller kompletteringar. Åhhhhhhh sååå skööönt!  

Nu kommer jag sova gott, Natti =)

29/5: Stadsflickan
Jag var hos Henke på helt andra sidan staden (sett från där jag bor nu) igår kväll,  vilket var superkul. Det är synd att man ska bo så långt ifrån, annars hade man kunnat umgås oftare. Henke visade mig runt på deras tomt och oboy vilken historia gården har. Riktigt coolt att de har bevarat allt som det var. Fast egetnligen ganska onödigt ifall man behöver förvaringsplats för då borde man kanske bygga om.

Landet har sin charm även om jag nog aldrig kommer att gilla den speciellt mycket. Det är för mycket småkryp överallt och skitigt. Jag behöver stilrent och rena ytor, annars trivs jag inte. Sedan att bo i skogen borde ju få en att känna ett stort lugn men jag venne, jag blir nästan bara rädd för den. Jag vet inte varför men jag kan knappt gå i en skog själv för det känns bara som att någon hela tiden smyger på en. Liksom en skog, så stillsam men ändå så oberäknelig. Sitter och funderar på om det någonsin hänt mig något i en skog då jag känner en sådan osäkerhet av att gå i en, men jag kommer inte på något. 

Jag vill ha ett sommarställe/stuga, vilket jag anser har sin charm att kunna åkt ut till ett ställe där man inte behöver bry sig att städa så mycket utan att bara vara. Men jag kommer nog inte vilja bo på landet permanent, det blir för ensidigt och långtråkigt för min del. En stadsflicka behöver bo i staden. 

Var vill du bo? Kan du tänka dig att bo på landet?