MENY
Ikväll var det dags igen... Brandlarmet går. De flesta rusar ut. Eftersom jag tar brandlarm på allvar så brukar jag vara bland de första som tar sig ut. Väl i trapphallen möts jag av några studenter som kollar upp numret till brandkåren och ringer för att stoppa brandbilen från att komma. Jag frågar en av dem om det brinner på riktigt, hon svarar "nej vi bakade". Jag tar mig ut, pallar inte med allt, pallar inte med ljudet, önskar mig bort för en stund, vartsomhelst. Jag känner skam och jag känner ilska. Skam när jag ser brandmännen som kommer och det ännu en gång är "falsklarm". Dem måste vara otroligt trötta på dessa brandlarm, kanske kommer de inte ta ett larm från oss på allvar när det väl är på riktigt? Ilska för att hysesvärdarna inte tar dessa brandlarm på allvar och ser till att vi får bättre fläktar.
Jag sätter mig därute på en blå låda som det står SAND på. Det kommer två (fullgubbar) och tar bilder och den ena ställer sig och snackar med mig. Sedan helt plötsligt blixtrar det till. En liten kort man klädd i svart, så han nästan förblir osynlig smyger omkring och tar bilder, till en tidning kanske? Ytterligare en kommer senare och tar också bilder. Undra om de tror att de fått ett scoop? Folk vänder sig om där dem går på gatan utanför. En tant med kassar viker in och kommer och frågar "är det eldsvåda?". undra om hon hoppades på de? bara för att få något intressant att kolla på. Verkade som de. Nyfikna tanten smyger sig närmare in bland folkskaran. Jag sitter där helt lugn och kollar på allt detta. Jag vet inte om det är kylan, men jag skakar.
2