Angelicas Gnällbänk

Jag har under de senaste dagarna börjat bli mer och mer orolig för mig själv, min hälsa. Inte blev det direkt bättre av att läsa den dära boken jag skrev om förut. "skuld, skam och rakblad" snacka om svart bok med svarta tankar men som ändå skriver om hur man tar sig upp från helvetet den familjen hamnade i.

Hur mår min själ egentligen? Insidan på Angelica, är den svart? Henke kallade mig "kallblodiga mördaren" när vi gick och skojade på promenaden då jag dels har superlånga naglar (killing instincts) och dels var jättekall om axlarna fast det var en 27 grader i luften (vi gick dock i skuggan i skogen och det blåste en massa). Men inte faan är väl min insida svart och inte är väl jag kallblodig?

Har surfat runt lite på en del sidor och läst på om vitaminer och hormoner och brister på olika saker som uttrycker sig i olika symtom. Har märkt att mitt hår blivit tunnare och torrare vilket jag såklart vill göra något åt. Då såg jag en artikel där det stod att man bör söka läkare om man har mensrubbningar och märker håravfall/tunning. *ring ring varningsklockan*

Har haft det i säkert ett halvår nu men man tror ju alltid att sånt ska lösa sig själv så inte har jag gjort något åt problemet. Men kanske är det så att mens, hår och hud går hand i hand och att det beror på antigen en brist eller hormonrubbning som gör att det på mig ter sig som det gör.  

Jag ska i alla fall ta mig ett besök till herr doktor och reda ut detta, pallar inte leva mer som jag gör. Något är fel och det har jag känt på mig länge, nu är det dags att göra något åt det!

Det dåliga är att man enligt min mamma bara kan gå till doktorn i den staden man är inskriven i,, what da fuck!? När man väl inser att något är fel finns alltid hjälpen långt bort, är det inte konstigt?